Födelsedag.. 10-05-31
Jag vill kunna vara med dig utan att behöva gå till en gravsten.. Du är saknad.. Så enormt saknad.♥
Ja kan inte gråta när jag inte är i din famn.. Det gör för ont att våga tänka på situationen..
Dom enda gångerna ja kan gråta är i drömmarna då du sitter och tröstar mig. Det är enda gången ja kan gråta utan att de gör för ont..
Är jag i din famn kan jag hantera det som gör ont, men om ja inte är där, så tar smärtan över hela mitt liv och hela mig..
smärtan och sorgen tar över, precis som cancern gjorde för dig.. Ingen kan göra något, bara låtsas att allt är bra och sätta ett leende på allt för att man inte klarar av något annat. Leenden döljer tårar och smärta..
Ett halvår.. 10-05-12
Imorgon är det ett halvår sen du försvann ifrån mig.. Ett halv år?!
Ja väntar fortfarande på att höra din röst, eller få kunna komma hem och berätta om saker bara du skulle förstå..
Jag blir så arg när jag tänker på att du inte kommer hem.. Så arg.. Jag kan inte acceptera och jag vill inte acceptera. Ja vill bara att du kommer hem och inget annat. Inget annat!
Hur svårt ska det behöva vara? För bara ett halvår sedan hade jag min pappa i närheten. Hade alltid honom att vända mig till, att prata med, att gråta ut hos. Nu kommer han inte ens hem...
Ingen kan få dig tillbaka, och ingen kan få smärtan att försvinna. Bara du kunde ta bort allt. När jag va liten blåste du på såren för att de som gjorde ont skulle försvinna. Sista dagen lät du mig ligga i din famn och då försvann smärtan. Hur ska du kunna ta bort min smärta av saknaden efter dig nu? :(
