kan inte mer.. 10-09-08
Så fort jag säger orden "pappas hjälp" så säger några att ja inte kommer klara mer om ja inte tror mer på mig själv, och att ja inte ska vara så beroende av pappa. SKIT SNACK!
Dumma idioter.. :'(
Allt och alla bara försvinner.. Hela tiden.
Hur sjutton ska ja klara av att bli lärare om jag inte klarar av uppgifterna? Hur ska jag kunna bli den lärare jag vill bli, när jag inte kan plugga till de? :'(
Kuggar jag något, är de inte bara ett nedslag för mig själv. Jag sviker pappa på köpet.
Mamma är ensam kvar hemmai lägenheten. Det märks tydligt på henne att hon inte alls tycker om det. Ja borde vara där och prata med henne.. Jag borde ta tag i litteraturen och klara av uppgifterna. Jag borde bli vuxen och kunna ta tag i mig själv mer.. Jag borde, borde, borde..
Jag pallar inte mer. Jag orkar inte mer.. :'(
Dumma idiotiska liv. Önskar ja kunde vara hos pappa nu.
dikt 10-09-03
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig,
Som vi brukade skratta åt vardagens små ting.
Le mot mig.
Tänk på mig.
Be för mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma.
Inget har skett som förändrat det.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att du inte kan se mig?
Jag väntar på dig, för en kort stund.
Alldeles i närheten.
Allt är bra.
