Tänk om.. 10-07-10
Ja klarar inte av att se en till bara sitta och glo in i väggen i vardagsrummet..
När pappa satt och stirra in i väggen skärde de i hjärtat.. Nu gör mamma likadant.
Ja borde kanske finnas där. Ja borde kanske sätta mig ner med henne och prata om vad som helst. Ja vet att hon blir glad oavsett samtalsämne. Men jag orkar inte. Ja klarar inte mer..
Varför ska jag vara den som ska finnas hela tiden och fixa upp allt hela tiden?
Det är pappas uppgift att göra mamma glad. Det är pappas uppgift att komma hem och göra allt bra.
Jag kan inte.. Ja kan inte bestämma allt. Jag kan inte styra över allting som ska styras över. Ja kan inte fixa sorgen åt andra när jag inte klarar av mig själv.. Ja kan inte, och jag vill inte..
Ja vill se mamma glad. Men ja kan inte vara den som fixar det.. Bara pappa kan.
Tänk om jag inte orkar mer..
Tänk om ja faktiskt inte orkar ta ett steg till..
Tänk om ja inte orkar se mer folk lida..
Tänk om ja faktiskt inte orkar tänka på framtid, dåtid eller allra minst nutid.
Kan ja inte bara få vara ifrån alla måsten hit och dit. Att sluta vara tvungen att tänka, att inte vara tvungen att klara en dag till.. Att inte vara tvungen att le när ja ändå inte känner för de. Att inte behöva tänka på vad alla andra ska tycka och tänka om allt precis hela tiden.
Tänk om jag har fått nog av allt och faktiskt inte orkar mer. Ja vill inte mer..
