carolinehult

Snart är det ett år sedan. Tanken skrämmer mig något fruktansvärt.. Smärtan i bröstet är olidlig och oron som strömmar genom hela kroppen gör att jag inte kan sitta still.. Vill bara riva bort allt som känns så obehagligt inuti, men det känns som att de är oändligt.. Det gör så frukansvärt ont..

För ett år sedan låg du i soffan i vardagsrummet och hade tappat matlusten. Du frös, var trött, och började få ont i huvudet. Jag visste att något inte stod rätt till, men jag kunde aldrig för mitt liv ana att det bara var en vecka till som jag skulle få ha kvar dig i mitt liv.
Det var inte förrens på måndagen då du inte kunde gå som jag verkligen förstod hur illa det var..

Ett fruktansvärt år har gått.. Ändå är smärtan och saknaden efter dig minst lika stor fortfarande.. </3